once i was a serene teenaged child

det gör ont men det går! jag är som sagt hemma hos jenny. ida och emma var här förut, det var bra. annars hade min dag blivit sjukt tråkig och ensam. nu har jag precis varit hemma och ätit mackor och packat om väskan lite, jag passade på när ingen var hemma. ja och nu sitter jag här igen och känner mig jävligt ensam, ahh om någon bara kunde vara här och sova. jag skrämmer skiten ur mig själv! jag vill bara att det ska bli helg nu. eller varför inte den dagen då allt är som vanligt igen. eller varför inte två år sen? MEN, det är som det är. det är det. ja. godnatt.