once i was a serene teenaged child

fuck. att livet ska vara så omständigt! nu sitter jag här och har två timmar på mig att välja:
ska jag åka till dansen, ha ångest. inte kunna stegen. på kortslutning i huvudet. ha det så varje måndag.
eller: skita i dansen resten av terminen och börja igen i höst? det är liksom pest eller kolera. om jag tar en paus nu, kommer jag vara jätte ledsen att jag inte är med på avslutningen och jag kommer sakna dansen. men samtidigt slipper jag vara stressad över ännu en sak varje vecka. det lutar mest åt alternativ två. men det är fan tungt!

frida! så jävla underbar människa: