once i was a serene teenaged child

okej, det här är ett sånthär jävligt värdelöst inlägg. såna man inte vill läsa. vilken tråkig blogg
tänker man. men vafan! jag är helt till mig, ibland finns inget finare än rilo kiley och kate nash.
måste tillochmed pausa musiken nu  när jag skriver. alltså jag säger det igen, eller jag kankse
bara har tänkt det, men hur jävligt allt är så är ändå musik det bästa och finaste som finns och
det FINNS alltid. just nu dör jag nästan på "a better son/daughter". så sjukt bra, och texten..
och kate nashs fina "navy taxi". tåris tåris. aja, för övrigt har jag inte gjort mer nytta dom senaste
timmarna än att göra det fint i min kaos garderob och duscha! snart kommer mami hem och
då ska vi äta smörgåstårrtaaaa. SEN ÄR DET GRAMMISGALAN. om vi har tur får vi se A!

sometimes in the morning I am petrified and can't move.
awake, but cannot open my eyes.
and the weight is crushing down on my lungs, I know I can't breathe.
and hope someone will save me this time.