once i was a serene teenaged child

det är som att börja om hela tiden, när man är på lite bättre humör sänks man igen.
mamma kom hem nyss och hade varit i pappas lägenhet. förjävligt. och nu tror hon
att det hände på annat sätt. och det förändrar ju hela saken. om han ville dö eller inte,
det är ganska vesäntligt. samtidigt som jag tycker att det är skönt att han slipper lida,
så tycker jag ändå så jävla synd om honom. att han levde det där jävla skitlivet. ensam.
och ingen har brytt sig, förrän det är försent. fyfan. men nu vet vi ju inte än. åhh jag orkar
inte det här. kan det hända någonting bra förengångs skull eller?! jävla motgångar.

jag hade tänkt att åka och träna om ett tag, men nu har jag fan ingen lust. jag ska fixa
mina tavlor istället... sen ikväll ska jag kolla på let's dance. kul. intressant. åh!