once i was a serene teenaged child

det här är verkligen den finaste bilden jag sett. det bara är nåt med den.
jag älskar henne. men jag blir så arg. jag önskar jag var hon. varför får vissa allt?
och andra inget? det är en fråga jag ställer mig ofta. annika har ju allt jag vill ha. men
själv är man ju misslyckad vid 17 års ålder. vad ska det bli av mig?! och varför styrs
hela mitt liv utav en enda sak? en enda tanke? en enda vilja och önskan som inte ens...