i know this is not a cul-de-sac

fuck. det börjar närma sig, begravningen är imorgon. jag vill verkligen inte.
kan man skolka? jag orkar verkligen inte träffa alla släktingar jag inte känner
och se deras tycka synd om blickar. låt mig slippa. jag är så rädd att jag ska
bryta ihop och ligga och stirra in i väggen i veckor. fuckfuck. ja okej, sånt är livet.

nu borde jag ta en powernap innan dansen. men kaffet har väl fått mig pigg igen.

CALL THE BOYS, PLEASE CALL CALL THE BOYS..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0