once i was a serene teenaged child

jag får panik av att sitta fast och se allting gå förbi mig. jag hinner inte riktigt välja vilket steg jag ska ta förrän det är försent. jag får panik av att veta att det jag väljer kanske inte rätt. tänk om det finns något bättre? jag drar mig undan och väljer någonting annat, framför det jag kanske egentligen vill. det jag helst vill är att hinna så mycket som möjligt. och göra allt jag vill. jag vet inte om det är möjligt. jag går men når inte fram. inte bra, inte dåligt, inte fint, inte fult, inte mycket, inte lite, inte levande, inte död, inte lycka, inte misär. det känns inte så mycket.