once i was a serene teenaged child

jag är så jävla trött på att höra skit som "se det från den ljusa sidan, det blir vad man gör det till, det är inte hur man har det utan hur man tar det" JA! jag vet. så är det. verkligen. men nu handlar det inte om att mjölken är slut och jag ska vara glad att jag har grädde istället. allt är jävligt värdelöst just nu, och jag önskar att jag bara kunde vara glad över att det är vår som jag älskar, och att det snart är sommar. men allt jobbigt väger tyngre än att solen skiner. och vissa dagar tar solen över. men vadfan, jag verkar sjunka lägre iallafall. men jag kan inte göra någonting själv. och finns det ingen annan än en själv är man inte mer värd än en fisk i havet. inte ens för dom man trodde alltid skulle finnas. jag trodde att familj alltid skulle sitta som en sugpropp på en.

för de får allt ett slut,
och deras sorger tidvis domnar.
det blir vår och det blir sommar
men här vilar en förbannelse av höst.

de sover gott om natten
när de klarat sina läxor.
själv sover jag med häxor
som ingen bjudit hit.

ingen tycks förstå det sår
som svider i mitt hjärta.
för deras sår av smärta
kan man badda lätt med sprit.

men de djävlar som förändrat mig
de dödar bit för bit.
och glädjen har försvunnit liksom jag.

men jag hittar den en dag
och jag är envis kan man tycka,
men jag skall finna all min lycka,
om så döden ska bli den som tar mig dit!