once i was a serene teenaged child

ja jag var glad! jag är glad. eller var. för en gångs skull. men självklart ska denna dag peka åt helvete mot sitt slut. jag tappar lusten och orken. det här ständiga problemet, människor. varför är folk så falska? fejkade? fjäskiga? jag vill bara be er dra åt helvete rakt i ansiktet. men så fungerar tyvärr inte detta samhälle. i dagens läge är man tillochmed bitchig eller dum i huvudet om man är ärlig och säger vad man tycker. det är så vidrigt. dessa ständiga plastleenden och fjäskord. jag bara ryser. det vore fint om folk kunde vara innerligt trevliga och ärliga.

och jag skulle faktiskt vara så glad, om jag slapp gå runt med ångest varje dag över saker som måste göras. det hänger på betygen. det går ut över det jag vill göra. jag vill bara sätta mig och gråta när jag vet att det är någonting på tv jag vill se, en konsert på skolan eller någon jag vill träffa, men inte kan för att jag måste plugga. det är lika för alla. men jag blir fan sjukligt stressad av ingenting. det är inte roligt längre att jag alrig kommer ihåg någonting och får panik över små saker. nu är den kommande helgen också förstörd, vilket inte känns kul. men efter regn kommer solsken. bara jag fixar det här nu så blir det lungt sen. bra.