once i was a serene teenaged child

vet ni vad jag är trött på? det här är jag trött på:

1. modebloggare som ser likadana ut. varför? "hörni allihopa! nu drar vi på oss ett par trasiga legging, en kavaj, ett par högklackade pjucks och ställer oss med fötterna lite inåt. så nyskapande!" inte för att det är något fel på deras kläder. men vad får en att känna ett sånt sug efter att likna någon annan, på pricken? tävla om vem som hinner skaffa likadan klänning som elin kling först? kuta till frisören och skaffa mittbena och någon annans hårfärg. jag förstår mig bara inte på det. för mig är det härligaste som finns människor som är sig själva och annorlunda.

2. festival. tanken är kul. men efter några dagar i lera, stank, alkohol, tält. då är det inte kul längre. förutom alla bra konserter.

3. att man inte får prata om saker man tycker illa om! nej nu jävlar ska vi vara riktigt positiva och klämkäcka! "vad livet är härligt, jag är så lycklig! det kunde inte bli bättre! jag tappade ju en femhundring, hunden dog och jag fick sparken från jobbet. men hörni, jag skriker av lycka." för all del, man ska vara positiv. göra det bästa av skiten. men vad fan, har jag en jävligt dålig dag får jag väl tjura en stund, annars vet man väl inte vad gladhet är? om man aldrig är nere? och om jag tycker att en film är jävligt dålig måste jag väl få säga det.