once i was a serene teenaged child

det är många gånger, eller varje dag med andra ord som jag på senaste
tiden önskat att jag var någon annan. annika tillexempel, eller bara någon som är
lite mer värd. men nu önskar jag mest att jag ville vara mig. det vill jag ju lite.
för det är så mycket jag har precis nu som jag aldrig skulle vilja byta bort. det
jag vill byta bort är allt hat, och all längtan ifrån saker. jag känner inte igen mig
själv och i många situationer undrar jag vart fan ida har tagit vägen? är det
någonting som har blivit fel, eller har jag ändrats så mycket? jag hatar iallafall
den nya. men det är väl bara att inse att man inte kan bli någon annan. man
får nöja sig med sig själv. med eller utan sne näsa, några extra kilon och nya
åsikter, tankar och erfarenheter.